Den som väntar på något gott...
Väntar som tur är, i detta fallet, inte förgäves! Äntligen är Linneas nya blogginlägg här!
Sen sist har det hänt en hel del. Jag har träffat massor intressanta personer! Några ska jag kanske träffa igen längre fram. Vore roligt! Efter att ha sagt hej då till mina vänner i Varkala och begett mig mot Munnar, så kände jag mig plötsligt väldigt ensam. Jag satt i mitt mörka, kalla rum och kände mig första gången under resan ärlig talat rätt ledsen. Men efter en stund av sms-uppmuntran av Pär så kändes det hela mycket bättre. Och sedan dess har allt varit bra!
Munnar var fantastiskt vackert! Dock så hade monsunperioden varit ovanligt torr, så det var ganska torrt på sina ställen. Jag åkte runt en hel dag och kollade på teplantage, som sträcker sig upp längs bergväggarna på ett till synes omöjligt sätt. Visste ni förresten att man klipper tebuskar var tionde dag? De som arbetar på plantagen måste arbeta hårt! Och plocka mycket! (25 kg/dag).
Jag var även runt och såg vattenfall, banan-, socker- och kaffeplantage. När vi tog en kort promenad genom en speciell "sandalwood"-skog frågade jag om det fanns mycket ormar där. Guiden svarade förstås "Ja, massor! Vi såg pyton förra veckan och det finns kobror också". Hur tror ni att Linnea såg ut då?!
Jag trodde att jag skulle kissa på mig av rädsla. Jag såg därefter inte ett skit av skogen, bara marken som jag skannade med (inbillad) noggrannhet. Paniken var total. Men som tur är var promenaden snabbt över. När det hade gått några timmar, så kändes det bättre igen. Vi skulle göra en två timmar lång trek (dock i en annan typ av skog), som jag med bävan gick med på. Väl där så hade jag samlat ihop mig så mycket att jag kunde fungera som en någorlunda normal person. Det gick dock förvånansvärt bra. Den makalösa utsikten hjälpte lite! Det fanns även gravar och grottmålningar som är 5000 år gamla. Ganska fett : )
Vidare om ormar: jag har faktiskt sett en nu! Efter Munnar begav jag mig till Alleppey, en sju timmar lång bussresa. Jag valde bort de dyra alternativen som fanns för backwatertur, och tog istället en riktigt budgetversion: den lokala färjan (tur och retur för ca 2,50 kr). Inget knussel alltså. Att båten plötsligt stannade mitt ute i ingenstans, spelade mindre roll. Allt gick väl, vi åt fantastiskt god mat och åkte tillbaka samma väg. Och vips, där i vattnet var den (ormen alltså), och jag blev inte ens särskilt rädd! Ha! Känns som en stor vinst! Linnea-Ormfobi 1-0!
Nu sitter jag i Cochin och ska imorgon ta mig vidare mot Goa. Det här med att boka tågbiljetter...Det orkar jag inte ens gå in på. Kort sagt: inte helt lätt!
Snabb fakta: Indisk mat är grymt god! Jag har ätit mat på gatan. Och! Min mage är fortfarande glad. Känner mig stolt över den! : )
Jag hoppas att ni nästa inlägg inte blir så groteskt långt. Jag hoppas att ni har överseende : )
Väntar som tur är, i detta fallet, inte förgäves! Äntligen är Linneas nya blogginlägg här!
Sen sist har det hänt en hel del. Jag har träffat massor intressanta personer! Några ska jag kanske träffa igen längre fram. Vore roligt! Efter att ha sagt hej då till mina vänner i Varkala och begett mig mot Munnar, så kände jag mig plötsligt väldigt ensam. Jag satt i mitt mörka, kalla rum och kände mig första gången under resan ärlig talat rätt ledsen. Men efter en stund av sms-uppmuntran av Pär så kändes det hela mycket bättre. Och sedan dess har allt varit bra!
Munnar var fantastiskt vackert! Dock så hade monsunperioden varit ovanligt torr, så det var ganska torrt på sina ställen. Jag åkte runt en hel dag och kollade på teplantage, som sträcker sig upp längs bergväggarna på ett till synes omöjligt sätt. Visste ni förresten att man klipper tebuskar var tionde dag? De som arbetar på plantagen måste arbeta hårt! Och plocka mycket! (25 kg/dag).
Jag var även runt och såg vattenfall, banan-, socker- och kaffeplantage. När vi tog en kort promenad genom en speciell "sandalwood"-skog frågade jag om det fanns mycket ormar där. Guiden svarade förstås "Ja, massor! Vi såg pyton förra veckan och det finns kobror också". Hur tror ni att Linnea såg ut då?!
Jag trodde att jag skulle kissa på mig av rädsla. Jag såg därefter inte ett skit av skogen, bara marken som jag skannade med (inbillad) noggrannhet. Paniken var total. Men som tur är var promenaden snabbt över. När det hade gått några timmar, så kändes det bättre igen. Vi skulle göra en två timmar lång trek (dock i en annan typ av skog), som jag med bävan gick med på. Väl där så hade jag samlat ihop mig så mycket att jag kunde fungera som en någorlunda normal person. Det gick dock förvånansvärt bra. Den makalösa utsikten hjälpte lite! Det fanns även gravar och grottmålningar som är 5000 år gamla. Ganska fett : )
Vidare om ormar: jag har faktiskt sett en nu! Efter Munnar begav jag mig till Alleppey, en sju timmar lång bussresa. Jag valde bort de dyra alternativen som fanns för backwatertur, och tog istället en riktigt budgetversion: den lokala färjan (tur och retur för ca 2,50 kr). Inget knussel alltså. Att båten plötsligt stannade mitt ute i ingenstans, spelade mindre roll. Allt gick väl, vi åt fantastiskt god mat och åkte tillbaka samma väg. Och vips, där i vattnet var den (ormen alltså), och jag blev inte ens särskilt rädd! Ha! Känns som en stor vinst! Linnea-Ormfobi 1-0!
Nu sitter jag i Cochin och ska imorgon ta mig vidare mot Goa. Det här med att boka tågbiljetter...Det orkar jag inte ens gå in på. Kort sagt: inte helt lätt!
Snabb fakta: Indisk mat är grymt god! Jag har ätit mat på gatan. Och! Min mage är fortfarande glad. Känner mig stolt över den! : )
Jag hoppas att ni nästa inlägg inte blir så groteskt långt. Jag hoppas att ni har överseende : )
Du är minsann mycket modig... Jag känner en viss skuld för ormfobin, men bara viss... Varför har du inte med dig gummistövlar, hehe. Puss från modern med ormfobi.
SvaraRaderaNu har du ännu en trogen blogg-läsare! Härligt att allt har gått bra hittills och att jag nu kan följa dig på din resa. Och tack vare dig är detta första gången jag kommenterar en blogg :-) Kram från gudmodern
SvaraRaderajag är mest imponerad av din mage. (jajaja av dig också sålklart!) shit vad strongt att inte må dåligt i indien liksom. och du - finns det foton eller?
SvaraRaderaJaaaa bilder vore på sin plats, men helst på du- indien har jag Redan sett ;)
SvaraRaderaGratulerer till fin mage! Och du anar inte vad jag beundrer dig o tycker att du ar asmodig o tuff!
Att boka tagbilj skalv kan vara en process, med waitinglist o grejor men man lar sig...
Saknar dig smulan :) <3
Pär är alltid bra att ha till hands! :)
SvaraRaderaOch grattis till både ormfobibetvingan och gladmage! :D