Gokarna

Hej mina fina!

Nu befinner jag mig i Gokarna, på Kudle Beach. Och vilket ställe! Vet inte om jag någonsin kommer kunna bege mig härifrån... Tack Lisette för tipset! Känns underbart att bara få vandra runt här. Dels är det väldigt fint här. Dels är alla sjukt trevliga och softa. Dels finns det alltid någon att hänga med. Dels kan man bada och läsa på stranden. Dels så finns det en gratis skola där man kan lära sig allt möjligt konstigt, gå på lina, jonglera, väva, yoga osv. Dels så känns det som en del av Lisette fortfarande vandrar runt här. Känns fint! Nu är jag inne på min tredje dag här, och det kommer bli några till. Sen ska jag vidare till Goa några dagar, och till slut till Rajasthan.

Jag köpte faktiskt min flygbiljett hem alldeles nyss. Tro det eller ej. Men det känns okej, för det är väldigt långt tills dess : ) Jag kommer till Sverige den 2:e juni klockan 18.00. Så ni kan börja planera min välkommen-hem-fest redan nu! Jag vill ju inte att ni ska behöva stressa! Biljetten var jättebillig, hoppas bara att Norwegian håller vad dem lovat. Dessutom fick jag lön för mina sista dagar på förskolan, och jag hade inte räknat med så mycket. Väldigt trevligt!

Gokarna är ett ställe som jag verkligen kan tänka mig att åka tillbaka till. För att stanna lite länge. Jag delar en beach hut med en annan tjej, och vi betalar 175 rupier tillsammans. Det är 20 kr! Om man inte frågar efter så mycket mer än mat och lite öl, så kommer man undan på ca 100 kr om dagen. Så jag ser mig själv ta något billigt sista-minuten-flyg till Goa och sen åka hit i några veckor. Det skulle inte gå på mer än typ 5000 för två veckor! På riktigt! Dessutom så kan man inte komma hit med fordon, man måste gå en bit på lite svår väg. Så inga lata amerikaner här! hehe

 Det är väldigt roligt att resa själv! Jag träffar så mycket människor och kan göra precis som jag själv vill. Hittills känns detta som ett väldigt bra beslut! : )

Jag är ledsen att det har blivit så mycket bilder än. Här kommer några:

 Varkalas tågstation

 Utsikt i Munnar

 Munnar

 Munnar

 Skolbarn i Alleppey (De bad själva om att få bli fotade.)

 Den lokala färjan i Allepppey (Det är inte skräp i vattnet, det är växter!)

 Lite Indien...känsla?

 Nu ska jag göra detta:

PS. Jag ska shoppa massor i Goa! Om någon vill ha haremsbyxor eller liknande, så kan man få göra en beställning. Då får man sätta in en liten slant till mig så det räcker till grejerna och lite frakt. Skriv till mig på facebook i så fall! Det är inte så dyrt här. I alla fall mycket billigare än hemma : )

Munnnar & Alleppey

Den som väntar på något gott...

Väntar som tur är, i detta fallet, inte förgäves! Äntligen är Linneas nya blogginlägg här!

Sen sist har det hänt en hel del. Jag har träffat massor intressanta personer! Några ska jag kanske träffa igen längre fram. Vore roligt! Efter att ha sagt hej då till mina vänner i Varkala och begett mig mot Munnar, så kände jag mig plötsligt väldigt ensam. Jag satt i mitt mörka, kalla rum och kände mig första gången under resan ärlig talat rätt ledsen. Men efter en stund av sms-uppmuntran av Pär så kändes det hela mycket bättre. Och sedan dess har allt varit bra!

Munnar var fantastiskt vackert! Dock så hade monsunperioden varit ovanligt torr, så det var ganska torrt på sina ställen. Jag åkte runt en hel dag och kollade på teplantage, som sträcker sig upp längs bergväggarna på ett till synes omöjligt sätt. Visste ni förresten att man klipper tebuskar var tionde dag? De som arbetar på plantagen måste arbeta hårt! Och plocka mycket! (25 kg/dag).

Jag var även runt och såg vattenfall, banan-, socker- och kaffeplantage. När vi tog en kort promenad genom en speciell "sandalwood"-skog frågade jag om det fanns mycket ormar där. Guiden svarade förstås "Ja, massor! Vi såg pyton förra veckan och det finns kobror också". Hur tror ni att Linnea såg ut då?!

Jag trodde att jag skulle kissa på mig av rädsla. Jag såg därefter inte ett skit av skogen, bara marken som jag skannade med (inbillad) noggrannhet. Paniken var total. Men som tur är var promenaden snabbt över. När det hade gått några timmar, så kändes det bättre igen. Vi skulle göra en två timmar lång trek (dock i en annan typ av skog), som jag med bävan gick med på. Väl där så hade jag samlat ihop mig så mycket att jag kunde fungera som en någorlunda normal person. Det gick dock förvånansvärt bra. Den makalösa utsikten hjälpte lite! Det fanns även gravar och grottmålningar som är 5000 år gamla. Ganska fett : )

Vidare om ormar: jag har faktiskt sett en nu! Efter Munnar begav jag mig till Alleppey, en sju timmar lång bussresa. Jag valde bort de dyra alternativen som fanns för backwatertur, och tog istället en riktigt budgetversion: den lokala färjan (tur och retur för ca 2,50 kr). Inget knussel alltså. Att båten plötsligt stannade mitt ute i ingenstans, spelade mindre roll. Allt gick väl, vi åt fantastiskt god mat och åkte tillbaka samma väg. Och vips, där i vattnet var den (ormen alltså), och jag blev inte ens särskilt rädd! Ha! Känns som en stor vinst! Linnea-Ormfobi 1-0!

Nu sitter jag i Cochin och ska imorgon ta mig vidare mot Goa. Det här med att boka tågbiljetter...Det orkar jag inte ens gå in på. Kort sagt: inte helt lätt!

Snabb fakta: Indisk mat är grymt god! Jag har ätit mat på gatan. Och! Min mage är fortfarande glad. Känner mig stolt över den! : )

Jag hoppas att ni nästa inlägg inte blir så groteskt långt. Jag hoppas att ni har överseende : )

Det här med att resa

Hej alla bloggfans!

Jag är fortfarande i Varkala. Jag har det så sjukt bra här att jag har svårt att ta tag i att åka härifrån. Dock så bestämde jag innan jag åkte, att jag skulle börja med lite riktig semester först. Och det har jag gjort! Livet här är så enkelt. Jag har träffat massa roliga människor. Varkala är dessutom väldigt litet, så det är lätt att stöta på dem. Trots att jag varken har med mig en telefon eller en klocka för att passa några imaginära tider.

Jag har gått till en vän för shiatsu yoga massage. Jaha, och va fan är det? Undrar ni nog. Det gjorde jag också. Det är blandning av en jävla massa grejer, akupressur, massage, stretching och alltihop är lite ihopblandat med yogarörelser. Det låter jätteflummigt, men det är verkligen skönt, eller i alla fall skönt efteråt. Man känner sig lite mörbultad, men på ett riktigt skönt sätt! Har även fått ayurvedisk massage med massa oljor och örter. Vet inte om jag tror helhjärtat på att det hjälper, men det är i alla fall väldigt skönt!

Jag har även provat yoga för första gången i mitt liv. På ett tak med utsikt över havet. Det var roligt, intressant och sjukt jobbigt! Jag är i och för sig inte direkt vältränad, men den som säger att yoga inte är träning har aldrig provat det! Avslutade kvällen med att få gratis massage. Jag har varit utbildningsredskap för två kompisar som lär sig "swedish massage" av samma kille som gör shiatsu-grejen. Min kropp är helt mörbultad. Kommer sova gott!

Idag mötte jag upp en svenska tjej som jag pratat lite med innan jag åkte. Vi åt lunch och hängde hela eftermiddagen på stranden. Sjukt trevligt person som jag har mycket gemensamt med. Älskar att det inte märks att det är tolv år skillnad mellan oss!

Så nu sitter jag här i min lilla beach hut och äter min sista svenska choklad. Och tänker på er där hemma. Jag saknar er, men inte direkt på det ledsamma sättet. Jag är mest glad att alla har varit så stöttande och peppande inför min resa. Det känns som jag har er vind i ryggen : ) Ni har gjort det lätt för mig att åka (och därför samtidigt väldigt svårt). Ni är grymma!

Innan jag åkte var jag väldigt nervös. Min inställning i allmänhet till hur människor i världen ibland tar hand om varandra (eller snarare inte gör det) var kanske lite mörk. Men på bara några dagar så har jag träffat så många människor som delar mitt sätt att se på världen, och som är så otroligt öppna och trevliga. Känner redan att den här resan är på väg åt helt rätt håll!

Snart är min semester i semestern slut, och jag ska bege mig mot teplantagen i Munnar. 

OBS! Viktig information: jag har fräknar igen :D

PS. Jag blir verkligen jätteglad av era kommentarer. Jag har dock inte alltid så mycket tid att svara
 på dem. Jag hoppas att ni förstår.

Varkala

Hej alla i kylan!

Igår kom jag fram till Varkala. Varkala är väldigt nice! Detta är tydligen en liten bubbla i Indien. Alla går runt i badkläder, det finns massor att göra och alldeles för många fina saker att köpa. Reskassan kanske är lite i fara....? Hela samhället, som i och för sig är väldigt litet, ligger på en klippa och nedanför ligger stranden.

Efter att ha varit själv ett tag såg kände jag att det var dags att träffa lite folk. Så jag högg tag i två tjejer som såg softa ut, och de tog med mig på en fest/någon slags dansmeditation. I princip bara dansa till bra musik och inte prata. Detta hölls på ett ställe som var väldigt fint, och låg precis vid klippkanten. Framför mig fanns fanns havet, och lite senare stjärnhimmeln och små dansande ljus från fiskebåtarnas lanternor. Sen gick jag med mina tio nyfunna vänner och åt middag. Ikväll blir det bonfire på stranden.

Jag tror att jag stannar här några dagar innan jag reser vidare. Stämningen är väldigt skön och att ligga på stranden känns inte helt fel. Men nu måste jag visst sluta skriva, för jag ska gå och få massage. :D

PS. Det här är min utsikt just nu!

Thiruvananthapuram, eller för er lata, Trivandrum.

Äntligen framme i diarréns förlovade land!

Jag sa igår hej då till några nyfunna vänner från hotellet. Bland annat thailändaren Max, som var en riktigt rolig person. Honom kanske jag hälsar på på Krabi sen. Efter att ha gått upp alldeles för tidigt, satte jag mig på flyget till Trivandrum. Jag hann dricka två klunkar av mitt te, sen fick jag ge tillbaka min kopp, för vi skulle visst redan landa. Mitt bagage kom fram, visat stämde och vips så satt jag i en taxi till hotellet. Efter att ha fått mat och ett rum, så la jag mig på sängen. Och sov. I tre timmar. Nästan planerat!

Hittills så har kulturchocken uteblivit. Visst, det är speciellt, men det är hittills bara intressant och roligt. Förutom möjligen den unga hotellarbetaren som halv fem i morse deklarerade min fantatiska skönhet och började krama mig. Det är ju trevligt med kärlek! Men... jag väljer gärna tillfället själv. Haha. Annars är de flesta bara jättetrevliga.

Att korsa de större gatorna krävde lite mod. Men efter att ha studerat hur de andra gjorde, så fattade jag: bara gå! Oerfaren som jag är, så måste jag även erkänna att det här med vänstertrafik också är lite förvirrande.

Jag har lagt märke till en annan sak som får mina mungipor att lyfta sig lite. Här täcker de flesta kvinnorna hela benen, och axlarna. De har ofta även draperat en sjal utöver detta. Däremot verkar inte magen innefattas av detta! Mellan en liten tröja och en kjol, så skumpar den runt och hänger fram (detta ser extra gulligt ut på de som har lite runda magar). Jag har köpt en långkjol, men jag planerar att hålla magen osynlig! : )

Imorgon åker jag vidare norrut mot Varkala. Tror att det är lite mer turister där. I min tre timmar långa vandring runt centrum så har jag inte sett en enda turist (förutom ett sällskap super-engelska pensionärer på mitt hotell). Men hittills känns ensamheten rätt skön.

Resfebern har inte gjort sig påmind än. Men det kanske ändras när jag ska ge mig på att åka tåg i andra klass imorgon? Men vad lär man sig av en AC-kupé egentligen? : )

Jag har det fett, hoppas snön inte tär på er för mycket ;)

Sri Lanka!

Hej alla som langtar forskackligt efter mig!

Jag sitter ju nu pa ett hotell i Sri Lanka (sok pa Tamarind Tree Bungalows i Colombo om ni vill se bilder). Flyget mellan London och Colombo blev forsenat, sa jag missade forstas anslutningen till Trivandrum. Men det gar ingen nod pa mig! Jag far gratis hotellnatt, gratis mat och skjuts till och fran flygplatsen. Och vem vet,  man kanske till och med kan fa en liten slant pa forsakringen? Flygresan har annars varit bra, om inte lite trang. Blev inklamd i mitten mellan en liten pratglad gubbe och en (i hans ogon) het yngling, som verkade ha forhandlat till sig platsen bredvid mig fran sitt resesallskap. Han somnade dock till slut och sag valdigt liten ut nar hans huvud hamnade pa min axel.

Det var ju som sagt inte sa roligt att saga hej da till alla. Men nu nar jag ar pa vag sa kanns det asbra! (Kulturchocken som ar Indien har jag ju dock inte upplevt an... men det kanns bra! :P )

Jag far se nar jag far internetmojligheter igen. Men tills dess, hall ut!

All makt at Linnea, sin egen befriare!

PS. Det ar varmt har! Hotellet har en pool, men mina badklader ligger incheckade pa flygplatsen.

Det andra inlägget

Hej alla trogna läsare!

Jag sitter just nu på bussen till Stockholm. Imorgon ska jag hämta mitt pass med visum till Indien och Vietnam. Sedan bär det av mot Indien.

Det var ganska fruktansvärt att säga hej då. Och jag har känt mig så eländig och feg så jag har börjat gråta lite när som helst. Men när jag väl satte mig på bussen och hade torkat tårarna, så kändes mest... konstigt. Sitter och kolla på A map for saturday (http://www.imdb.com/title/tt1024964/). Känner mer och mer för varje sekund att det som jag ger mig ut på är rätt. Så. Jävla. Rätt. När jag är 70 år så kommer jag minnas detta och känna mig stolt över att jag vågade, fast jag var rätt mesig när jag skulle åka.

Tack alla fina vänner och familj som gör det så svårt, och lätt, att åka!

Mot oändligheten, och vidare!