Sihanoukville

Okej, håll i er, det här inlägget kommer bli långt. Jag har inte haft tid eller särskilt mycket lust att uppdatera bloggen, så mycket annat roligt har hänt. Jag har det fantastiskt bra, och Vietnam var verkligen ett häftigt land. Men som jag kanske berättat tidigare, så har Vietnam nästan handlat mer om människorna som jag har träffat. Har fått några vänner som jag aldrig kommer glömma. Min trogna reskamrat Shane från australien är garanterat en av dem. Nu befinner jag mig i Sihanoukville i Kambodja. Men, ni kanske vill veta vad som hänt sen sist?

Hoian var en ganska mysig stad, men också ganska tråkig. Träffade dock en hel drös nya vänner. Älskar att ett helt vanligt kompisgäng kan vara från kanada, holland, australien, england och sverige. Efter lite väl långt strandhäng och besök till de två stora pubarna som fanns, så lyckades vi till slut få tag på bussbiljetter till Nha Trang. Där mötte vi upp med vårt fina gäng från Hanoi/Halong Bay. En hel vecka med vänner, strand och (håll för öronen nu mor) helt galen fest! Fick för första gången fira St Pattricks day. Och vilken jävla fest! För att uttrycka det milt. Hela dagen och hela natten, alla i grönt, oranget med shamrocks och flaggor målade över hela kroppen. Mina tånaglar är fortfarande orangea.

Men ha förtröstan, det har inte bara varit fest. Naturen i Vietnam är fantastisk. Man kan hyra en moped billigt, och sticka ut på landsbygden. Vi besökte bland annat ett riktigt nice vattenfall. Men bara att susa förbi små byar, över floder, med berg och risfält i bakgrunden, det gör något med själen. Ett lugn som är ett rus på samma gång. Lycka.

För att inte tala om maten, som är speciell och oftast väldigt god! Det är svårare att äta vegetariskt här, men det går. Hanoi är fortfarande bästa streetfoodstaden, men jag har hunnit prova på en hel del annat. För er som äter kött, akta er för råttköttet bara! Så maten har generellt sett varit väldigt bra, men det ska jag återkomma till!

Efter en fantastisk tid i Nha Trang begav jag mig till Saigon. Sa hej då till massa vänner och Shane, vilket var ledsamt. I Saigon mötte jag upp med några andra vänner som vi träffade i Hoian, och jag reser sedan dess med en av dem, Cody (också från australien). Jag är kär i Saigon. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som är så fantastiskt, men blandningen av lugn och att allt händer samtidigt. Mycket människor, mopeder, mat, marknader, lukter.

Vi bodde i en liten gränd, mitt i den kladdiga smeten av vietnameser och backpackers. Man kan dricka vietnamesisk fatöl för 7000 dong (vilket motsvarar drygt 2 kr), på gatan. Under kvällen så kommer mer och mer folk, och de små ölställena (som i princip bara består av små plaststolar) flyttar ut på gatan. Precis vid vår gränd så kunde vara hela gatan vara packad med människor. Från jag vet inte hur många länder, med olika historier och alla med varsin billig öl. Tills polisen kommer! På bara några sekunder så kastar sig alla upp, tar sin öl och sin stol och springer upp på trottoaren Och så står vi där, som packade sillar, ihopträngda med nya människor och skrattar över sitatuationen och förvirringen i ansiktet på de som ser det för första gången. Men när polisen åker så återgår allt till det normala, eller underbart galna, och vi fyller gatan med människor, fler berättelser och mer öl. I en stad som får en att svettas och skratta och känna.

För om det är något som Saigon fick mig att göra, så var det känna. Vi åkte till War remnants museum, som var väldigt bra. Men jag klarade mig bara igenom 1½ våning (vilket till största delen handlade om andra länders motsånd mot kriget, inte så värst upprörande alltså). När vi kom till war crime-rummet så gick det bara inte längre. Att se alla bilder, och läsa om historierna... det vara bara för mycket. Muséet stängde precis då, så vi var ändå tvungna att gå, men jag hade nog inte klarat en minut till. Hur människor kan göra så mot varandra, det är bortom mitt förstånd.

Sista dagen i Saigon begav vi oss till Cu Chi-tunnlarna. Jag trodde att det skulle vara mycket värre, både känslomässigt och själva tunnlarna. Men det var mest väldigt intressant. Och jag vågade klättra ner i en av originaltunnlarna! Och tro mig, de är gjorda för vietnameser. Krypandes på alla fyra, med fladdermöss omkring en, så kändes det underligt nog mest spännande. Kanske opassande, och för mig förvånande, men hela dagen var mest väldigt intressant. Vi var nere i en del andra tunnlar, och fick lära oss om hur de levde och arbetade i tunnlarna. De visade oss en mångd olika fällor. De var inte dumma alltså... stackars de som fastnade i dem dock, inte så trevligt alls... Man kunde skjuta, bla en AK-47a. Det gjorde inte jag, kan jag ju meddela!

Efter Saigon så åkte vi ner till Can Tho i Mekongdeltat. En mycket liten stad, som vi snabbt blev förälskade i. Vi tog en båttur bland massa små kanalar i deltat. Vi blev hämtade vid den okristliga tiden 05.30, och några timmar framöver var det bara vi två och killen som körde båten. Inga andra båtar. Bara vi och naturen. Riktigt häftigt och fantastiskt vackert! Turen avslutades vid en floating market. Den mesta kommersen var över när vi kom, men det var ändå en intressant syn.

Ungefär här börjar dock problemen komma. Efter båtturen så åt vi en dålig lunch. Vi skyller i alla fall allt på den lunchen. Samma kväll började Cody må dåligt, och dagen efter så var det min tur. Sedan dess har vi mått riktigt dåligt i omgångar, och sista två dagarna har vi inte kunnat gör något alls. Men efter en tur till sjukhuset fick vi två sorters antibiotika utskrivet, så vi ska nog kunna ta död på allt som förstör det roliga.

Vi har i alla fall lyckats ta oss från Can Tho till Chau Doc, och därifrån tog vi en speedboat längs Mekongfloden till Phnom Penh. Gränskontrollen var en liten stuga, och flodturen var bra. Förutom min stackars mage. Ett under att jag klarat mig genom Indien, och nästan hela Vietnam frisk, och NU börjar den krångla!? Phnom Penh imponerade inte direkt, och vi stack till Sihanoukville. Vi lyckades få in en rejäl festkväll, men sedan dess har vi mest sett insidan av vårt rum. Hoppas verkligen att vi blir friska snart! Så skicka lite friska tankar till mig : )

Det kommer ett inlägg med massa bilder snart!