Hampi

Det här med att resa. Igen.

Det var ett tag sen jag skrev. Jag har inte haft tid! Eller lust. För jag har det så bra.

Jag är så glad för allt som har hänt i mitt liv hittills. Men den här resan... kan vara det bästa jag någonsin gjort. Jag är så lycklig. Hela tiden. Jag har ingen oro. Ingen värk! Förutom kanske lite träningsvärk i skrattmusklerna. Jag är i Hampi med mina vänner. Och träffar ännu mer fina vänner. Var kommer alla dessa människor ifrån?

Jag har svårt att sätta ord på hur jag känner... Men jag känner mig väldigt fri. Tillfreds med vem jag är och varför jag gör detta. Man har så många röster i huvudet hemma. Så mycket intryck från reklam, människor man ser omkring sig, ideal, pensionsfonder och bostadsbubblan som snart kommer spricka. Jag säger inte att min resa är en flykt från verkligheten, men det är så skönt att bara tuna ut från allt som jag inte saknar. Världen utanför min egen bubbla i Hampi känns så avlägsen. Och det är skönt. Jag saknar er. Men jag mår också väldigt bra på egen hand. Fan va vingarna bär! Hur fett som helst! Detta är bara första resan av många, många framöver.

Så nu ligger jag här i min hängmatta (som kostade typ 15 kr) och tänker på livet. Som är fantastiskt. Ni kanske vill veta vad det innehåller om dagarna?

Hampi. Det känns väldigt mäktigt att vandra runt i en stad som var världens största för 500 år sedan. Och som idag är pytteliten. Mycket underlig känsla...Landskapet är makalöst. Det ligger enorma stenbumlingar överallt, och jag förstår inte hur det har blivit så här. Kan någon geolog förklara tack? Det rinner en liten flod genom staden. (Som man kan tuba på, i egen regi. Man måste bara akta sig lite för krokodilerna :P Ingen fara mamma, de säger det till turisterna så de inte ska bada överallt.) Man kan bada vid vattenfall, klättra, äta galet god mat och se fantastiska tempel. Men framför allt. Stämningen. Allt är så avslappnat och roligt. Jag reser med mina vänner från Gokarna. Och vilka vänner!

Igår hyrde vi moppar och körde runt i flera timmar. Förbi små byar, stenlandskap, ruiner av tempel och runt nästa krökmer ruiner. Risfälten och palmerna i solnedgången. Ljudet av alla tutor (som i Indien är viktigare än bromsen). Känslan av total frihet.

Idag åker jag till Goa!

Nu ska jag leva vidare! Hej då på en stund.

PS. Min kamera har gått sönder :(